Kennelläger

Jag och Vera har haft en supertrevlig helg. Vi har varit på kennelläger på SBK´s kursgård i Kydingeholm (mellan Uppsala och Östhammar). Det var förstås mest goldisar men sex tappra cockrar och deras mattar dök upp. Det var Vera, Femman, Kulan och Musti från fjolårets kull och Phoebe och Pyret från kullen året innan. Cockergänget fick hålla ihop hela helgen både vad gäller träning och andra aktiviteter. Det blev en hel del jaktträning under ledning av Mette från Stawaskogens. Hon hade med sig pappa Cruse så nu har jag fått träffa honom för första gången=). Det var urkul att få träna tillsammans med andra små svarta troll. Kan ju inte direkt påstå att vi har överdrivit jakträningen sedan vi var på kurs i Säffle men Vera skötte sig riktigt bra. Om man ändå hade tid att träna mer....

Efter god mat i trevligt sällskap på fredag och lördag kväll var det dags för lagtävling och pubbesök. Fast för min del blev det tidiga kvällar, jag var helt slut efter att ha hållit i gång hela dagen (zzzz). Lagtävlingen gick bra när det gällde intellektuella grenar men sämre när det gällde praktiska moment. Bara att inse att cockerägare är smarta individer!! Men nästa år blir vi farliga (moahahaha..). Det var en sak som inte var så positivt med vistelsen och det var MYGGEN! Jag har aldrig varit med om liknande mygginvasion. Så fort man kom i närheten av skugga var man helt omringad. Jag har fått myggbett på ställen som jag inte trodde det var möjligt att få myggbett. Parfymen under helgen hette MYGGA=) Här kommer lite bilder från helgen, det finns flera i webbalbumet:

Pappa Cruse

Pappa och barnen

Vera busar med brorsan Femman

Vera trivdes tillsammans med syskonen. Hon kan verkligen vara en "pain in the ass" när hon vill busa. Hon drämmer till "den utvalde" med tassarna=). Undrar om hon tror att hon är en terrier...... Det var inte helt lätt att se skillnad på de små svarta heller. I alla fall om man inte såg dom framifrån (olika mycket vitt på bröstet). Fick faktiskt med mig Femman in på mitt rum istället för Vera vid ett tillfälle=).

Om Bullen då? Han fick stanna kvar i Värmland och vila upp sig inför nästa tävling. Förra onsdan var vi på den årliga landskampen i agility på Skutberget. Som vanligt var det de trevliga norrmännen som varit där på kurs som fixat tävlingen. Jag och Bull vann båda våra lopp. Hopploppet gick fantastiskt bra, inte en enda "fulsväng" i sikte. Varför har man inte samma känsla på "riktiga" tävlingar?

Råkade förresten nämna ordet "stönbock" i helgen och det rev loss skrattsalvor. De andra hävdade bestämt att såna bockar endast finns i Värmland. Jösses, jag trodde det var ett rikssvenskt begrepp! Alla vet väl vad en stönbock är, eller....?