Stadga och drömmar

Passerade skjutbanan på vår skogspromenad idag. Har inte hört ett enda skott därifrån på hela sommaren men just idag började det skjuta när vi gick förbi. Passade på att träna lite stadga med Vera. Försökte även få till söket på samma fina sätt som vi lyckades med på kennellägret (fick liksom en aha-upplevelse då) men det var ganska svårt. Lyckades bättre med det när jag plockade blommor förra veckan. Kunde inte förstå varför Vera passerade mig gång på gång och for omkring med andan i halsen. Sen insåg jag; hon trodde vi höll på med sökträning!! Jag rörde mig ju på samma sätt, dvs gick först åt ena och sen åt andra hållet i högt gräs och böjde mig ner då och då (lilla bumman). Vid dagens skottövning lyckades hon få hela pälsen full med nån sorts frön som var ett h-e att få bort!! Bull var med på samma ställe men på honom hade inte ett enda litet frö fastnat....

Till något helt annat. Ibland drömmer jag helt sanslösa drömmar som jag dessutom kommer ihåg när jag vaknar. Skulle behöva ett drömlexikon, fast med tanke på hur mina drömmar skiftar skulle det nog bli som att läsa en bok om sjukdomar. Jag skulle lida av allt! Hur som helst, här kommer en sammanfattning av nattens äventyr:

1. Jag ingick i ett team som hade varit på hemligt uppdrag i främmande land. På väg hem fick jag veta att en av medlemmarna i teamet hade för avsikt att spränga flygplanet vi åkte med i luften. På något konstigt vis blev jag informerad om detta på flygplatsen där vi ännu inte landat.....(!) Jag fick även veta att jag hade upplevt det förut och den gången hade planet sprängts. Nu hade jag fått chansen att uppleva det igen för att hinna ändra på det som annars skulle ske (solklart, eller hur). Fick jättebråttom att ta mig tillbaka till planet för att stoppa det som höll på att hända. Problemet var att jag hade sanslöst mycket väskor som jag tappade hela tiden (varför jag nu skulle ha med mig dom). Enda sättet för mig att ta mig tillbaka var att hinna med bussen till Röjdåfors (liten ort i norra värmland). Vet inte hur drömmen slutade men det här kan ju vara stoff till min debutroman.....

2. Jag var på kennelläger och vi skulle ha social träning med hundarna. Detta genomfördes på en trottoar mitt i stan (som jag tror var Karlstad). Vi fick ligga ner på rygg med hundarna på bröstet och hälsa (ta i hand) på folk som gick förbi.... Det vore en utmaning att genomföra med Bullen... både för mig och den som passerade=).

3. Jag deltog i Karlstad Stadslopp!! Bara det att jag deltog är ju helt otroligt men det fanns andra problem! Målet var inne på en frisörsalong i en galleria där det var sanslöst trångt. Man var tvungen att tränga sig genom en spricka i väggen där jag över huvud taget inte tog mig in. Är det nån som försöker säga mig nåt om mina mått månntro....

Får se om det blir några nya drömmar inatt....

Paltkoma!

Jaha, då har två veckor av semestern gått och inget vettigt har jag gjort=) Fast det är väl kanske det som är semester, att inte behöva göra sådär väldans mycket. Har blivit en och annan liten dagsutflykt och lite pyssel i trädgården. Har ersatt en låååång blomrabatt med sten. Dock inte asfalt (för er som trodde att stadsbon i mig har tagit över helt=). Är riktigt nöjd med resultatet som kommer att innebära mycket mindre jobb än tidigare (sten är ju förhållandevis underhållsfritt...). Har inte blivit så värst mycket hundträning även om våra agilityhinder från Rusta har placerats ut bakom huset. Undrar vad grannarna tänker när de ser de färgglada pinnarna framför hönshuset...=)

Igår blev det iaf ett riktigt träningspass. Vi träffade Maria och Barry och körde SM-bana på Torsby BK. Efteråt bestämde vi oss för att åka och bada med hundarna. Efter att först ha kört fel lotsade jag Maria till en lämplig hundbadplats mitt i skogen vid slutet av "vägen som gud glömde" (f´låt Maria, tänkte inte på att du hade den finare bilen och inte "hundforrden"). Hundarna tyckte iaf att badplatsen var helt perfekt och Vera visade att hundar inte alls är rädda för att ta sig vatten över huvudet=). När jag kom hem upptäkte jag att Bulls halsband var borta så efter att ha kört husse på party vid 23-tiden fick jag vackert ge mig iväg till "badplatsen" igen och leta. Kan konstatera följande: Att hitta ett kamouflagefärgat halsband i skogen i mörkret utan ficklampa är inte lätt=o. Bestämde mig för att ta hjälp av hundarna. Vågade inte släppa ut båda samtidigt för då hade det nog blivit fokus på BAD! Tog ut Vera och kommenderade "leta". Hon började sitt vilda cockersnurr runt träden och hittade halsbandet direkt (mattes lilla sockercocker=)!!

Idag har vi varit på auktion och köpt lite mera "nödvändiga" saker. Hade även tänkt parta lite under kvällen men efter att ha intagit en stadig måltid på kinarestaurangen infann sig tyvärr paltkoman! Tolv vilda män och inte ens Lars-Kristers på Kolsnäs kunde få mig på partyhumör..... tror kanske att regnet bidrog lite också.

Godnatt

Äntligen semester!

Guva skönt att äntligen få vara ledig! Tror aldrig jag längtat efter semester så mycket som nu. Har haft enormt svårt att koncentrera mig och få något ur händerna de senaste veckorna. Hade nån sagt till mig i fredags att jag tyvärr måste arbeta en vecka till hade jag brutit ihop...

Startade semestern med agilitytävling, förstås. Tog med oss Anette och hennes vovvar upp till Torsby i fredags kväll för att sova några timmar. Kvart i fem i går morse ringde klockan! Efter en snabb raggardusch styrde vi kosan mot Mora där dagens tävlingar startade med banvandring tio i åtta. Var ute i lite bättre tid den här gången så vi slapp spränga ljudvallen...=)

Jag och Bull startade med agility. Det gick fort och svajigt med några fulsvängar och en terrier som inte ville stanna på kontaktfälten. När vi kom till gungan trodde han antaglingen att det var balansen så han väntade aldrig på att den skulle väga över utan hoppade rakt ut i luften. Vi klarade oss dock med fem fel och slutade på en andraplats vilket innebar att vi knep en SM-pinne, TJOHOO. Ibland ska man ha turen på sin sida. Det är minsann inte alltid fem fel räcker till en andraplats. Lite surt dock att vi trots den svajiga insatsen hade bäst tid...... hade vi nollat hade vi fått cert.... Men kan man vara glad åt lite har man ju så mycket mer att vara glad åt, eller hur?

Hopploppet såg svårt ut när man stod vid sidan men när jag gick banan kändes det faktiskt som en Bull-bana. Den stora svårigheten var en böjd tunnel med hinder på utsidan som man var tvungen att handla från insidan (fullkomligt logisk förklaring va). Tyvärr diskade vi oss redan i början av banan. Hinder fyra och fem var ett staket där första hindret stod längre ut än det andra. Jag skulle göra ett framförbyte och lyckades dra med mig Bull direkt på hinder två. I min värld fanns inget annat än att han skulle ta det första hindret. Känns som vi gjort just den svängen tusen gånger på träning. Fast på tävling kan ju allt hända förstås. Ja, ja, vad är en bal på slottet....

Maria och Vira knep ett cert i agilityklassen! Grattis!! När vi hade tävlat färdigt käkade vi frukost (liiite sent), gick en promenad och firade certet med varsin kulglass med ENORMA kulor! Sen tänkte vi gå på marknad i Mora men då kom REGNET så vi styrde kosan hemåt istället. Efter sightseeing i Torsby, intag av kinamat, siesta och en skogspromenad i regnet orkade vi inte åka på countryfestival som vi tänkt. Är det kanske åldern som tar ut sin rätt....?

Innan Anette och vovvsen sattes på tåget för en tur på Sveriges vackraste järnväg idag hann vi med ett besök på storskalla (ett berg). Det hade ju regnat en del så stigen vi skulle gå på hade förvandlats till en bäck. Vi klarade dock den "forsränningen" utan missöden. Väl uppe skulle jag naturligtvis fota vovvarna i alla tänkbara vinklar och då bar det sig inte bättre än att jag halkade och satte mig pladask på en berghäll. Kommer antaglingen att få ett avtryck av mobilen som jag hade i fickan. En stund senare upptäckte jag nämligen att jag "suttit sönder" displayen=( Känner dessutom att jag är lite stel i "mobilbenet".... ytterligare ett ålderstecken?

Det är underbart att inte behöva känna nån press att komma i säng tidigt för att orka gå till jobbet!!!!

Kennelläger

Jag och Vera har haft en supertrevlig helg. Vi har varit på kennelläger på SBK´s kursgård i Kydingeholm (mellan Uppsala och Östhammar). Det var förstås mest goldisar men sex tappra cockrar och deras mattar dök upp. Det var Vera, Femman, Kulan och Musti från fjolårets kull och Phoebe och Pyret från kullen året innan. Cockergänget fick hålla ihop hela helgen både vad gäller träning och andra aktiviteter. Det blev en hel del jaktträning under ledning av Mette från Stawaskogens. Hon hade med sig pappa Cruse så nu har jag fått träffa honom för första gången=). Det var urkul att få träna tillsammans med andra små svarta troll. Kan ju inte direkt påstå att vi har överdrivit jakträningen sedan vi var på kurs i Säffle men Vera skötte sig riktigt bra. Om man ändå hade tid att träna mer....

Efter god mat i trevligt sällskap på fredag och lördag kväll var det dags för lagtävling och pubbesök. Fast för min del blev det tidiga kvällar, jag var helt slut efter att ha hållit i gång hela dagen (zzzz). Lagtävlingen gick bra när det gällde intellektuella grenar men sämre när det gällde praktiska moment. Bara att inse att cockerägare är smarta individer!! Men nästa år blir vi farliga (moahahaha..). Det var en sak som inte var så positivt med vistelsen och det var MYGGEN! Jag har aldrig varit med om liknande mygginvasion. Så fort man kom i närheten av skugga var man helt omringad. Jag har fått myggbett på ställen som jag inte trodde det var möjligt att få myggbett. Parfymen under helgen hette MYGGA=) Här kommer lite bilder från helgen, det finns flera i webbalbumet:

Pappa Cruse

Pappa och barnen

Vera busar med brorsan Femman

Vera trivdes tillsammans med syskonen. Hon kan verkligen vara en "pain in the ass" när hon vill busa. Hon drämmer till "den utvalde" med tassarna=). Undrar om hon tror att hon är en terrier...... Det var inte helt lätt att se skillnad på de små svarta heller. I alla fall om man inte såg dom framifrån (olika mycket vitt på bröstet). Fick faktiskt med mig Femman in på mitt rum istället för Vera vid ett tillfälle=).

Om Bullen då? Han fick stanna kvar i Värmland och vila upp sig inför nästa tävling. Förra onsdan var vi på den årliga landskampen i agility på Skutberget. Som vanligt var det de trevliga norrmännen som varit där på kurs som fixat tävlingen. Jag och Bull vann båda våra lopp. Hopploppet gick fantastiskt bra, inte en enda "fulsväng" i sikte. Varför har man inte samma känsla på "riktiga" tävlingar?

Råkade förresten nämna ordet "stönbock" i helgen och det rev loss skrattsalvor. De andra hävdade bestämt att såna bockar endast finns i Värmland. Jösses, jag trodde det var ett rikssvenskt begrepp! Alla vet väl vad en stönbock är, eller....?