En bra dag...

....har det varit idag! Karlstad BK anordnade officiell hopp- och agilityklass I samt öppen hoppklass på Karlstad Ridklubb. Först ut var Vera i öppen hoppklass. Det var ett bra lopp men ett missförstånd vid en tunnel ledde till att vi diskade oss. När det var Bulls tur på samma bana var han hur laddad som helst. Han klarade banan galant i full fart och utan fulsvängar och vann:) Tror nog han var sugen på att köra fler lopp men resten av dagen var Veras.

Vera gjorde nämligen ett kanonlopp i den officiella hoppklassen och vann, vilket innebar vår första pinne i hoppklass:). I agilityklassen fick hon lite att tänka på. Vi har ingen balansbom i ridhuset där vi tränar så den senaste tiden har vi bara tränat gungan (hade inte med nån balansbom på vår tävling i november heller). På dagens agilitybana var balansbomen hinder nummer två. När Vera kommit halvvägs uppför rampen stannade hon upp och började krypa...... hon väntade förstås på att den skulle vända över som gungan gör. Har kollat på loppet på film efteråt och hon ser verkligen förvånad ut;) Resten av banan gick bra och vi klarade faktiskt tredjeplatsen trots "balanskrypet". Tur hade vi också för i den här klassen delades det ut tre pinnar, vilket innebar att vi fick vår andra pinne i agilityklass. En lyckad dag med andra ord! Avslutar med lite bilder från igår:

.

Nikke och Vera:)

Nikke med granbarr i örat

Nikke visar lite sköna moves;)

Black´n white!

Var är bollen, var är den?

.

Mattes lilla troll:)

Ridhusträning

Ibland känns det bra, man känner sig laddad när man åker till ridhuset, övningarna flyter på och man är nöjd när man åker därifrån. Sen kommer de där tillfällena när man egentligen inte känner för att träna men åker iväg ändå. Vet inte riktigt vad man ska träna utan hoppar lite på måfå. Oplanerad träning ger okoncentrerad matte och ännu mer okoncentrerade hundar. Bull skäller så alla i ridhuset riskerar tinnitus och Vera har munnen full med hästskit hela tiden. Så kändes det förra måndan och när jag kom hem funderade jag allvarligt på om jag är riktigt klok som håller på med agility.

Men som tur är har jag kort minne för jag åkte dit igen på torsdag;). Det var min födelsedag (fyllde 25 år som vanligt) och mina träningspolare hade dukat upp en överraskning. Måste dock erkänna att första tanken när jag såg dukningen på läktaren var att det påminde om ett offeraltare.....;)

Den uppmärksamme noterar läkerolasken i förgrunden. Det var en present från Jeanette med anledning av förra blogginlägget:-) Och ja, jag har ätit upp den.... Läkerol är nog inte godis trots allt.... Det bjöds även på smarriga morotsmuffins och en del försökte förtvivlat komma undan kameran av rädsla att en eventuell bild skulle kunna användas som bevismaterial. Fast du Maria, det syns att det är du där bakom kakan;) Vi enades dock om att födelsedagar är en skitbra orsak att göra avsteg från "Beach Ten" och högg in. Morötter är ju faktiskt extremt nyttigt också..... och bra för solbrännan.... med tanke på "Beach"...

På torsdagens träning tror jag faktiskt att "Agility by Night" slog rekord. Klockan var närmare halv två på natten när vi satte oss i bilarna och körde hemåt. Som tur var kändes träningen betydligt bättre än på måndagen. Tränade starter med båda hundarna och fick hjälp och nyttiga tips av Catrin. Vera tycker det är lite jobbigt att hitta linjen när matte lämnar henne i starten. Hon vill gärna springa förbi hinder och skynda sig till matte. Fortsatte den träningen även på lördag och måndag då det blev betydligt kortare träningspass. Tränade även lite slalomingångar och kontaktfält på gungan. Vera tycker gungan är det häftigaste hindret vi har i ridhuset:).

I morgon är det dags för träning igen sen blir det agilitytävling på KRK på söndag. Vera ska starta både klass I och öppen klass. Den här gången har jag även anmält Bull till den öppna klassen. Ska bli skoj med tävling och skönt att det är på "hemmaplan".

Godis, vad är det?

Jahapp, då har det snart gått två arbetsveckor sen den långa ledigheten. Tillbaka i stan, julen är utstädad (den ensamma staken har förpassats ner i förrådet) och allt är som vanligt igen.... i alla fall nästan. Skööönt är det i alla fall att temperaturen blivit normal igen. Spenderade ju så gott som hela ledigheten i Torsby och det var alldeles för kallt enligt min (och hundarnas) smak. Gick ju inte att vara ute ju! Allra kallast var det på trettondagen då vi tog kvällsprommisen i -34 grader... brrr!

En agilitytävling har det blivit också. Jag och Maria tog med oss Bull och Barry och åkte till Husdjusmässan i Kista och tävlade i dagarna två. Vi hade lyxat till det lite extra och bodde på hotell några minuters gångväg från mässan. Jag och Bull nollade två av fyra lopp på en halkig matta och det kändes bra, även om inte tiderna räckte till några topplaceringar. Bull var märkbart hämmad av den halkiga mattan och jag tror faktiskt han hade träningsvärk andra dagen av att ha sprungit och "spänt sig". Tyvärr lyckades inte Barry knyta ihop SM-säcken den här gången. Han och Maria hade visst nåt otalt med slalompinnarna....

Förra lördan hade vi anmält oss till inofficiell tävling i Torsby. Tyvärr bidde det inget av med det för oss. Dagen innan tappade Bull den där klon som har "krånglat" ett tag. Det fanns en ny klo under men den hade inte växt ut helt så han blödde en del från pulpan. Tyckte inte detta var ett helt optimalt utgångsläge för honom. När jag sen vaknade uppe i Torsby på lördag morgon och termometern visade -30,8 grader bestämde jag mig för att inte starta Vera heller. Var orolig att jag inte skulle kunna hålla henne varm i ridhuset och att hon skulle sträcka sig. Har blivit lite mer skraj för det där sen Bull skadade sig i höstas.

Vad är det då som inte är helt som vanligt.....? Jo förra tisdagen gick startskottet för "Bitch Ten". Vi är några stackars satar som motvilligt har insett att orsaken till att våra kläder får allt sämre passform varken beror på tillverkarna eller materialet. Därför vägde vi in oss förra veckan och nu är det meningen att vi ska hålla tassarna borta från godis. Hur länge är lite oklart. Det har redan uppstått vissa definitionsproblem. Är tex läkerol godis eller halstabletter? Själv var jag förra veckan av den bestämda åsikten att läkerol är alldeles för gott för att inte vara godis..... Fast det var ju innan jag fastställde att glass per definition inte utgör godis om den avnjuts tillsammans med frukt....;) Ja,ja vi får se hur detta går.

I lördags var vi ute på långpromenad med hundarna i skogen. Tog med kameran för att fota lite men tyvärr lyste ljuset med sin frånvaro....;) och det var svårt att få några bra bilder. Fast en bra bild blev det ju;) När vi skulle parkera bilen lyckades jag köra fast i snömodden två gånger, fast det var inte värre än att det gick att putta loss. Värre hade det dock gått för den här killen:

Han hade bestämt sig för att ta sats och köra över snövallen (som antagligen lagts där för att hålla bilar borta från skogsvägen). Ett inte helt klokt beslut som det visade sig. Jag lovar, det här är inte en actionbild från "Colins Crest". Vilken TUR för honom att det kom fyra tjejer till undsättning. Vi testade alla möjliga varianter, till och med att krypa in i bagaget och försöka väga ner bilen så att bakhjulen skulle få fäste (hade nog gått bättre före Bitch Ten....;). När vi kravlat oss ut ur bagaget dök det upp ett gäng killar och med gemensamma krafter och en annan bil som draghjälp fick vi bilen "på hjulen" igen. Så många människor har det väl knappt varit där i skogen förut..... jag är glad att det inte var jag och min bil;)

Hejs svejs!

Nytt år, nya möjligheter?

Japp, då var det dags för ett nytt år igen då. Tack E & T för ett trevligt nyårsparty och för kost & logi! Vi hade så trevligt att vi till och med missade tolvslaget.... Mitt nyårslöfte borde kanske ha varit att uppdatera bloggen oftare men man ska ju inte lova sånt man inte kan hålla..... Nyårslöftet, eller jag kanske ska kalla det nyårsförsöket (med tanke på löften man inte kan hålla), heter istället "Beach Ten" eller "Bitch Ten" som någon föreslog på nyårsfesten. Kanske blir anledning att återkomma med mer info i ärendet.....;)

Vi åkte upp till Tby dagen före julafton. I normala fall innebär julledigheten här uppe långa härliga skogspromenader men den här gången har kylan satt stopp för det. Vi har haft närmare -30, vilket har lett till kortare utevistelser än vanligt. Det positiva är att kylan och all snö som kommit har gjort landskapet otroligt vackert. Synd bara att allt det vackra inte kan åtnjutas utan risk för köldskador. Det har krävts viss övertalning att få med Bull ut på promenad vill jag lova... i vart fall utan tennisboll;)

Det har varit lite lungt på hundträningsfronten sedan vår tävling i slutet av november. Vera började löpa två veckor efter tävlingen och Bull skadade en klo. Vet inte riktigt vad som hade hänt men klon blev ful och han blödde från klofästet men han verkade aldrig ha särskilt ont av det. Nu är löpet över och Bulls klo är bra så efter helgerna ser vi fram emot att kunna träna igen. Trots att det inte blivit så mycket tränat senaste månaden åker jag och Bull till Husdjursmässan i Kista i morgon för årets första agilitytävling tillsammans med Maria och Barry. Vi får se hur det går.

Bekännelse: Helt borta från hundträningen har jag förstås inte varit i december. Det faktum att man inte har någon hund att träna är ju inte tillräcklig orsak att ligga hemma och sova istället för att stå och frysa i ridhuset om nätterna, eller hur? Våra duktiga kursare har fortsatt träningen inomhus och eftersom det är sååå himla kul går det ju bara inte att hålla sig därifrån. Är man (agility)tokig så är man! Å blir man dessutom bjuden på glögg och pepparkakor finns ju liksom inget att tveka på:)