Svåra beslut

Då har det gått drygt en vecka sedan Bulls kastrering. Det var inget lätt beslut och jag tvekade ända in i det sista. Det här med kastrering har dykt upp i våra huvuden då och då de senaste åren men vi har varit för fega för att fatta beslutet. Tänk om han blir seg och tråkig! Tänk om han blir mer osäker och aggressiv! En annan faktor som bidragit till tveksamheten är de minnen vi har sedan Bull blev sövd för att öppna upp tårkanalen. Det gick till ungefär så här: Bull fick en lugnande spruta, vilken hade motsatt effekt. Det var terrier över hela rummet och jag hade fullt sjå att hålla honom stilla. När han sen vaknade efter operationen var han bindgalen och försökte äta upp allt och alla på kliniken.

Men när kvarterets alla tikar återigen började löpa och vi dessutom fick en egen löptik i familjen aktualiserades frågan igen. Matvägran, pip och gnäll, slafs i kisspölar och en stressad hund är jobbigt för alla inblandade. I synnerhet för stackars Bull som ju liksom aldrig får "komma till skott". Därför bokade vi tid snabbt innan vi skulle hinna ångra oss.

Jag hade inte behövt oroa mig för själva ingreppet. Lillprinsen uppförde sig exemplariskt och blev till och med trött av den lugnande sprutan. Den snälla djursjukvårdaren ringde mig flera gånger och försäkrade mig om att han fortfarande var lugn och snäll. Han försökte inte äta upp någon, inte ens ta en liten tugga=) Stygnen går bort av sig själva och han fick smärtstillande några dagar. Men han verkar över huvud taget inte ha känt av såret som ser hur fint ut som helst. Bara att vänta och se vilka effekter (förutom att han inte kan bli pappa) kastreringen kommer att ge.

På måndagens agilityträning fick Bull stanna hemma för att inte riskera såret. Snacka om låg hund när han insåg att allt stämde (köttbullar, träningsbollar, väskan och mattes skitiga jacka) förutom en liten sak..... inget koppel på honom... HAN SKULLE INTE FÅ FÖLJA MED. Det blev lite extra träning med Vera istället. Hon tycker det är kul med tunnlar och slalom men har inget riktigt sug på hopphinder. Får försöka bygga upp lite värde på dom. I övrigt dammsuger hon förstås hela manegen i jakt på nån liten tappad godbit. Varje litet spån som avviker i färg från det övriga underlaget måste undersökas....

Hejs svejs

Varmt väder och mörka kläder

.

I går blev det en afton/ kväll i musikens tecken. Jan skulle följa med en arbetskamrat på Jill Johnssons konsert här i stan. När arbetskamraten fick förhinder blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att följa med honom på en aktivitet som inte har nåt med hundar att göra.... förstår inte riktigt hur jag ska tolka den frågan...=). Hur som helst så tackade jag ja. Måste väl erkänna att jag inte har lyssnat så mycket på Jill innan men hon har en helt fantastisk röst! Jag är också imponerad av hon står och tar i hand och personligen hälsar alla välkomna före konserten och tackar på samma sätt efteråt. Jättetrevligt mot fansen. Skönt också med en konsert på eftermiddagen där man kan sitta ner och verkligen lyssna istället för att stå och trängas framför en scen.

.

På väg till konserten gjorde jag en intressant iakttagelse: Vi hade aldrig varit i lokalen förut och var lite osäkra på exakt var man skulle gå in. "Där måste det ju vara" konstaterade vi när vi såg en massa människor som var på väg från parkeringen till en av byggnadens entréer. "Fast... nä kanske inte ändå". Helt förundrat satt vi och iakttog lämmeltåget med människor. Alla, och jag menar verkligen alla, hade svarta, eller i vart fall mörka kläder på sig! När några dessutom bar på varsin ensam röd ros blev jag riktigt tveksam. "Det här måste vara en begravning". Men vi hade kommit rätt, rosorna var till Jill. Nu undrar förstås alla hur jag och Jan var klädda: Jo, svarta jackor förstås (min med en tennisboll i huvan, bajspåsar i vänster ficka och hundgodis i höger=).

.

Efter Jill bar det av hemåt till TV:n och Melodifestivalen förstås. Trodde verkligen inte att operalåten skulle vinna, men där ser man. Fast det var ju den låt som stack ut mest och vi måste väl våga chansa lite om vi ska ha någon chans mot alla andra länder (om en vinst utomlands är det huvudsakliga syftet). Min favorit var förstås "Snälla, snälla". Snacka om känsla och inlevelse!!

.

Idag har det varit en helt underbar vårdag. Tog en långprommis med Maria och Barry och bara njöt av den varma solen. Tog lite bilder:

.

Aht, thunnan thitter faht!!
.

Tjohoo!

Å så biter du tag här....

Kolla va långa husses strumpor är!

När vi kom hem från promenaden ringde Anette och vi hann med en tur till ridhuset för lite freestyle och lydnadsträning. Freestyleträningen stod W för. Han är så himla söt! När han skulle backa trodde han att han skulle backa UPP på något så han lyfte bakbenen jättehögt. Det såg helfestligt ut! A, kan du inte lära honom att lyfta benen så på kommando? Jag tror det skulle ge höga poäng =) Jag och Bull tränade på att gå fot TYST, vilket inte är det lättaste. Det är tråååkigt, ge mig bollen, tycker Bull.

G´natt

Nöden har ingen lag

Läser i många bloggar om simträning med hund så jag tänkte berätta lite om simträning utan hund=) I tisdags lyckades nämligen en arbetskamrat (efter lång tids påverkan) få av mig kläderna för en tur till badhuset. Det var inte igår jag satte min fot där vill jag lova. Jag hade ett minne av att jag panikköpt en baddräkt en gång men jag hade inget minne av att jag någonsin använt den. Blev ännu mer säker på det sistnämnda när jag efter lite letande försökte kränga på mig den blanka, svartvita kroppsstrumpan med "klädsamma" hål i ryggen. Jisses, jag såg ut som en bit kassler! Nä, det fick bli bikini.

"Vi simmar en halvtimme till att börja med så får vi se hur mycket mer vi orkar sen" sa min arbetskamrat. Jajamen, sa jag och satte igång. Efter två längder i bassängen tittade jag på klockan - det hade gått ungefär en minut - mina armar kändes som gele! Hur skulle detta sluta? Men när jag simmat några längder till hade jag nog blivit varm (eller också hade jag förlorat känseln) för då gick det lättare och jag började tycka det var riktigt trevligt. Om man bortsåg från trängseln i den lilla motionsfållan (ordet ryggsim har fått en ny innebörd), barnen som skrek hysteriskt när de kastade sig från trampolinen, machomännen som envisades med att dyka från bassängkanten rakt ner i den motionerande människomassan, simläraren som med falsettröst skrek åt sina elever och svallvågorna efter tanterna som simmade förbi mig(!) , så var det faktiskt riktigt avkopplande. Kanske detta är min nya motionsform! Ska i alla fall testa en gång till har jag bestämt mig för.

Efter simturen hann jag precis hem och käka en smörgås sen kom Anette och vovvarna och hämtade mig och Bull för en promenad på Bonäs. Det blev en lite längre tur än tänkt eftersom jag hade missbedömt hur lång stigen var. Sen åkte vi till klubben och tittade på den nya fina muren (agilityhinder) som IL hade fixat. Hann hem och äta ytterligare en smörgås och sen bar det iväg till ridhuset för Agility By Night.

Körde ungefär samma bana som förra gången. Jag insåg att när någon ska titta på mig koncentrerar jag mig så mycket att jag inte vet vad jag gör. Jag kunde inte ens göra ett bakombyte! Jag skulle byta bakom mellan hinder 9 och 10 (se inlägg från 3 mars). Jag stannade upp vid första hinderstödet på nian och där blev jag stående som en stenstod med armarna fastklistrade vid kroppen och tänkte så det knakade. Istället för att fortsätta mot tian vände Bull förstås tillbaka in mot mig och skällde ut mig; "vart ska vi, vart ska vi, vart ska vi, hit med bollen". När "fröken" lite senare var upptagen med annat körde jag samma sekvens och då funkade det. Bull förstod precis vad jag menade eftersom jag inte tänkte efter vad jag skulle göra utan bara gjorde det. Vi höll inte på så länge den här gången, var hemma före midnatt *fniss*.

I eftermiddags tog jag och Bull en tur till djuraffären. Köpte lite fredagsgodis till honom och så slank det med ett täcke till honom åxå. Det var kanske inte heeeelt nödvändigt med tanke på att vi går mot varmare tider. Men det satt väldigt bra och han var väldigt söt i det (förstås). När jag stod vid kassan och betalade såg jag i ögonvrån att Bull betedde sig lite konstigt. Jag vände mig om och vad tror ni jag fick se? Han satt och gjorde nummer två!! På golvet!! Det har aldrig någonsin hänt inomhus förut. Kanske trodde han att vi var utomhus (eftersom det var stengolv och luktade djur) eller också var han bara så nödig stackaren.

Avslutar med en badhusfråga: Varför får man inte ha badkläder på sig i bastun? Detta är inget problem för mig eftersom jag aldrig sätter min fot i bastun (varmt så in i h-e). Men de ilskna förbudslapparna på bastudörren samt ryktet att man blir utslängd om man kommer in med badbyxor fick mig att undra. Är det för att de som sitter där nakna inte ska känna sig ensamma? Är det en hygienfråga? Fast är det inte mer hygieniskt att ha kläderna på?

Gonatt

En blekt blondins tankar

Då har det "långa, böljande hårsvallet" (??) fått smaka på saxen. I fredags eftermiddag singlade lockarna ner på golvet hos min hårfrisörska. Skööönt, känns som om jag är hemma igen. Det är bara att inse; spara till långt hår är inget för mig. Jan tycker att jag ser ut som Robyn och med tanke på att han tyckte jag såg ut som Joyce Barnaby efter förra frissabesöket får jag väl ta det som en komplimang. Jag nöjde mig inte med klippning utan passade även på att fixa en lite blondare look. Funderar på att döpa om bloggen till "BlondinBulla Bloggar";-) Inte alls dumt att tillbringa eftermiddagen hos frissan. I alla fall inte när det bjuds på vin och massage. Insåg dock att kombinationen rödvin och torkhuva tillsammans med fredag = slut på arbetsveckan har en viss effekt. Såg det säkrast att ta det lungt med vinet. Ser ju illa ut att ragla ut från frisören (om det ser mest illa ut för mig eller frisören ska jag låta vara osagt....)

Vera är i slutet av sitt löp och nu har Bull fattat vad det handlar om! Jisses vad tokig han var i lördags. Det är nog bäst att Vera får vara på "löpläger" ytterligare några dagar den här veckan. Hon har det väldigt bra hos "mormor och morfar". Är bara lite orolig att hon har det lite för bra. Det är ju lätt gjort att skämma bort små lakritstroll har jag hört;-) Vera har tydligen suttit på mina Wolfskin-byxor för Bull har försökt "förföra" dom ett flertal gånger sedan i lördags;-) Jag skulle i och för sig inte ha så mycket emot en sån parning om det innebar fler byxor av samma sort....

Har gått omkring och funderat på för- och nackdelar med kastrering hela dagen. Tycker det är ett assvårt beslut att fatta. Kände mig trött och lite grinig när jag kom hem från jobbet. Till råga på allt hade jag tvättstugan ikväll. Som tur var ringde Anette och vi tog en promenad med vovvarna. Det är så kul med promenadsällskap. Kändes bättre när jag fått frisk luft.

Ett litet råd från en blekt blondin: Ett angrepp kan komma när man minst anar det, från helt oväntat håll och med oväntad kraft. Det gäller att vara på sin vakt; kolla här . Om man inte är på sin vakt kan det gå så här.

Hadä

Kroppskännedom

I fredags kravlade ett glatt men nervöst hundgäng med varierande hästkunskaper upp på varsin kuse på 4H-gården. Maud hade utgått från våra hundar när hon valt hästar åt oss. Jag hade fått en häst som de andra hästarna gjorde säkrast i att hålla sig ur vägen för. Om någon kom för nära visade hon sina åsikter tydligt! Undrar om det var Bull eller Vera hon tänkte på när hon valde....... Jag var ganska nervös måste jag erkänna men min häst, Miss Rosie, visade sig vara en riktig klippa. Insåg att mina benmuskler är i det närmaste obefintliga men oj vad skoj det var! Varför slutade jag rida? Blir lite sugen på att börja igen. Tack snälla Maud för en trevlig kväll!

Fick en rejäl chock när jag satte mig på en hård stol på lördag morgon. "Sittbenen" kändes efter ridningen vill jag lova! Tog med extra sittunderlag till Lilleruds inofficiella agilitytävling. Det började med en agilitybana som kändes som klass 2+. Den var tight och svängig och avslutades med en threadle där jag backade för långt och drog med mig Bull förbi hindret. Det blev fem fel som räckte till en andraplats. Hoppbanan var en springbana. Tyvärr låg tunneln före slalom väldigt nära första slalompinnen och Bull missade ingången. Det blev fem fel även här men det räckte till seger. Fick med oss en pannlampa och hundgodis hem.

Igår var det agility by night med (fortfarande) stela kroppar och ömmande lår och ljumskar efter ridningen. Tog längre tid än vanligt att bygga eftersom vi inte kunde ta långa steg;-) Fast efter ett tag kändes kroppen lite mjukare. Catrin hade tagit med en bana/kombination som verkligen visade vad vi behöver öva mera på. Jag tyckte inte den såg så svår ut på pappret men jisses! Här gällde det att hålla tungan i rätt mun och fokusera stenhårt på positionerna. Vid minsta lilla "fotfel" var man hopplöst efter. Har snott banskissen från Catrins blogg:

Det är mycket man ska tänka på: När ska man ha is i magen och när ska man ha den under fötterna? När ska man dra och när ska man släppa (sig)? När ska fötterna peka framåt och när ska de peka bakåt och när ska man lägga dom på ryggen? Ska kroppen möjligtvis peka åt ett annat håll än fötterna och var, när, vad och hur ska jag belöna? Catrin var snäll och tröstade oss med att det ÄR en svår kombination. Nyttigt var det i alla fall. Jag är ganska säker på att vi kommer att jobba med den fler gånger.

Avslutar med lite galenskap. Kanske på plats med en liten varning: Språket lämpar sig inte i de finare salongerna;-).