onsdag 25 mars 2009

Svåra beslut


Då har det gått drygt en vecka sedan Bulls kastrering. Det var inget lätt beslut och jag tvekade ända in i det sista. Det här med kastrering har dykt upp i våra huvuden då och då de senaste åren men vi har varit för fega för att fatta beslutet. Tänk om han blir seg och tråkig! Tänk om han blir mer osäker och aggressiv! En annan faktor som bidragit till tveksamheten är de minnen vi har sedan Bull blev sövd för att öppna upp tårkanalen. Det gick till ungefär så här: Bull fick en lugnande spruta, vilken hade motsatt effekt. Det var terrier över hela rummet och jag hade fullt sjå att hålla honom stilla. När han sen vaknade efter operationen var han bindgalen och försökte äta upp allt och alla på kliniken.

Men när kvarterets alla tikar återigen började löpa och vi dessutom fick en egen löptik i familjen aktualiserades frågan igen. Matvägran, pip och gnäll, slafs i kisspölar och en stressad hund är jobbigt för alla inblandade. I synnerhet för stackars Bull som ju liksom aldrig får "komma till skott". Därför bokade vi tid snabbt innan vi skulle hinna ångra oss.

Jag hade inte behövt oroa mig för själva ingreppet. Lillprinsen uppförde sig exemplariskt och blev till och med trött av den lugnande sprutan. Den snälla djursjukvårdaren ringde mig flera gånger och försäkrade mig om att han fortfarande var lugn och snäll. Han försökte inte äta upp någon, inte ens ta en liten tugga=) Stygnen går bort av sig själva och han fick smärtstillande några dagar. Men han verkar över huvud taget inte ha känt av såret som ser hur fint ut som helst. Bara att vänta och se vilka effekter (förutom att han inte kan bli pappa) kastreringen kommer att ge.

På måndagens agilityträning fick Bull stanna hemma för att inte riskera såret. Snacka om låg hund när han insåg att allt stämde (köttbullar, träningsbollar, väskan och mattes skitiga jacka) förutom en liten sak..... inget koppel på honom... HAN SKULLE INTE FÅ FÖLJA MED. Det blev lite extra träning med Vera istället. Hon tycker det är kul med tunnlar och slalom men har inget riktigt sug på hopphinder. Får försöka bygga upp lite värde på dom. I övrigt dammsuger hon förstås hela manegen i jakt på nån liten tappad godbit. Varje litet spån som avviker i färg från det övriga underlaget måste undersökas....

Hejs svejs

3 kommentarer:

  1. Klokt beslut! Ja har bara god erfarenheter av kastering på hanar.
    Mina jyckar har varit på hundpensionat när jag var på kurs. tänk inte saknade dom mig heller! Men det gjorde jag. Du får läsa min blogg imorgon när jag har uppdaterat.

    Tasshälsningar från Gävle

    SvaraRadera
  2. Saknar uppdatering om hur det har gått för lille goe Bullen- Ha de gott
    Catrin

    SvaraRadera
  3. Hej
    Jag hade samma ångest som du när jag kastrerade Snobbas men jag har aldrig ångrat det.
    Han är fortfarande sammma hund men utan intresse för löptikar... och det är inget jag saknar.
    Efter kastreringen blev han lättare att jobba med och kunde fokusera mer på det vi gjorde.
    Han kommer inte att bli seg och tråkig din Bull.
    Carina & Co

    SvaraRadera